Italian Baroque Era Painter, 1577-1621
was an Italian portrait painter of the late Florentine Mannerist school. Allori was born at Florence and received his first lessons in painting from his father, Alessandro Allori, but becoming dissatisfied with the hard anatomical drawing and cold coloring of the latter, he entered the studio of Gregorio Pagani (1558-1605) who was one of the leaders of the late Florentine school, which sought to unite the rich coloring of the Venetians with the Florentine attention to drawing. Allori also appears to have worked under Cigoli. His pictures are distinguished by their close adherence to nature and the delicacy and technical perfection of their execution. His technical skill is shown by the fact that several copies he made of Correggio's works were thought to be duplicates by Correggio himself. His extreme fastidiousness limited the number of his works. Several specimens are to be seen at Florence and elsewhere. The finest of his works is his Judith with the Head of Holofernes. It exists in two copies in the Pitti Palace in Florence and in the Queen's Gallery in London. Related Paintings of Cristofano Allori :. | Judith with the Head of Holofernes | Portrait of Francesco and Caterina Medici | Portrait of Francesco | Portrait of Cristina di Lorena | Portrait of a Man in Black | Related Artists:
Johann Anton Eismann (1604-1698) was an Austrian painter.
Eismann was born in Salzburg, and was active in Verona and Venice. He painted primarily harbor and some battle genre scenes. He died in Venice in 1698.
Willem Pietersz. BuytewechWillem Pieterszoon Buytewech (1591/1592 - September 23, 1624) was a Dutch painter, draughtsman and etcher of the Golden Age. He is often considered the "inventor" of Dutch genre painting. For his preference of irony, his contemporaries named him eGheestige Willeme (Jolly or spiritual William).
k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.